om ändå...

Varför kan man inte stanna i sin lilla lyckliga bubbla där allt är nästan perfekt. Inga jobbiga problem som stör skolan och som man ständigt grubblar på för att man är för mesig för att faktiskt ta upp det och få det överstökat, vilket det antagligen kommer, överstökat alltså, ganska snabbt. Men ändå så drar man sig för att ta upp det.
Värre saker har varit lättare. Blir så trött på det här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0