Det blir bättre
Sitter i soffan. Alla hatar vi ju reklam och för att inte dö av uttråkighet zappar man runt och kollar på andra program medans man väntar på att den evighetslång reklamen ska ta slut. Man hittar något program som får duga så länge reklamen håller på. Men just idag var det lite svårt att zappa tillbaka, för på 3:an gick det ett nytt program som heter Det blir bättre. Man pratar med olika kändisar och deras barndomar och idag var det Morgan Alling som berättade om sin barndom. När han var 4 år blev han och hans bror (2 år) omhändertagna av socialen, innan Morgan var 8 år hade han bott på 4 olika barnhem och hos 3 olika fosterfamiljer. Man får höra honom berätta om sin mamma, om de olika hemmen och hur han kämpade för att inte hamna snett trots sin dåliga barndom.
Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna, till och med nu när jag skriver blir jag tårögd för jag tänker på en speciell sak som han berättade. Han fick ett mail från en granne till en av de dåliga fosterfamiljerna som han bodde hos när han var liten, och de mailade lite fram och tillbaka. Han beslöt sig för att åka tillbaka till det här området och när han kom dit så hälsade alla på honom och sa att det var kul att se honom. Helt plötsligt så säger en av grannarna:
Vi hörde hur ni skrek, men vad skulle vi göra?
Det går inte att förklara hur arg jag blev när han sa det. Idag är det 20 000 barn i Sverige som socialen har hand om, hur många är det egentligen som har en bra fosterfamilj? Jag har länge varit inne på socialarbetarspåret men inte varit 100 % säker på om det är det jag vill göra men när jag ser sådana här program och jag hör hur folk har betett sig så vill jag bara söka upp dom och slå dom. Hur kan man bara vänta ryggen åt barn som man vet inte mår bra? Jag är nu 99 % säker att socionomutbildningen passar mig som en handske.
Jag beundrar Morgon Alling som ställde upp och gjorde det här programmet! För er som blev lite nyfikna, kolla gärna in programet på TV 3 play:
http://www.tv3play.se/play/244593/?autostart=true
Morgan Alling
Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna, till och med nu när jag skriver blir jag tårögd för jag tänker på en speciell sak som han berättade. Han fick ett mail från en granne till en av de dåliga fosterfamiljerna som han bodde hos när han var liten, och de mailade lite fram och tillbaka. Han beslöt sig för att åka tillbaka till det här området och när han kom dit så hälsade alla på honom och sa att det var kul att se honom. Helt plötsligt så säger en av grannarna:
Vi hörde hur ni skrek, men vad skulle vi göra?
Det går inte att förklara hur arg jag blev när han sa det. Idag är det 20 000 barn i Sverige som socialen har hand om, hur många är det egentligen som har en bra fosterfamilj? Jag har länge varit inne på socialarbetarspåret men inte varit 100 % säker på om det är det jag vill göra men när jag ser sådana här program och jag hör hur folk har betett sig så vill jag bara söka upp dom och slå dom. Hur kan man bara vänta ryggen åt barn som man vet inte mår bra? Jag är nu 99 % säker att socionomutbildningen passar mig som en handske.
Jag beundrar Morgon Alling som ställde upp och gjorde det här programmet! För er som blev lite nyfikna, kolla gärna in programet på TV 3 play:
http://www.tv3play.se/play/244593/?autostart=true
Morgan AllingKommentarer
Trackback
